Tuna tonight

Ölen gick åt smör i solsken.
- – -

Zlatan briljerade och låg bakom allt under första halvlek mot Ungern, men några mål blev det inte. Känns dock inte som om det gör så mycket då en viss Pontus Weernblom klev fram och stod för två mål i matchen som slutade 2-0.
- – -

Pyyysht. Ännu en öl öppnad.
- – -

Jag, Niklas och hans klasspolare Ludvid drar snart mot stan. Det blir Grappa som vi kommer att göra osäkert i kväll genom att ta ett bord och dricka några bärs. Mer avancerat än så tror jag nog inte att det blir. Ser vi kanske herr Sjökvist dansande så har han till största sannolikhet fått en snyting av antibiotikan han just nu knaprar.

Om så är fallet ska det filmas och hamna här. Det lovar jag – men tro ingenting.
- – -

SKÅL!
- – -

Blir inte längre än såhär. Säg hej om ni går ut i Tuna tonight.

Man har problem i Flen…

… eller hur var det nu, Björn Rosenström?
- – -

Rullar vidare med min rinnande näsa mot Eskilstuna och nu sitter det en kille mitt emot mig. Det syns att han irriterar sig på min snorindragningar. Men vad fan ska jag göra? Det finns ingen toalett i närheten vad jag kan se och tänker inte lämna datorn och alla grejer. Det är en alldeles för stor insats att plocka med mig allting för att bara snyta mig. Han får stå ut eller byta plats.
- – -

CAUS’E YOUR LOVE, YOUR LOVE, YOUR LOVE, IS MY DRUG!
- – -

Killen med mig som problem skulle tydligen av i Flen.

Tänka sig.
- – -

Det är när man åker tåg som man fascineras som allra mest av hur mycket olika människor det finns här i världen som man ALDRIG kommer att hälsa på. Jag menar, det finns hur mycket trevliga varelser som helst på denna planet som man aldrig ens kommer att hälsa på.

Egentligen borde man bara gå fram till folk och starta konversationer – som man gör på krogen. Man skulle helt klart skaffa sig fler kontakter, vänner och bekanta på det viset. Varför gör man inte så? Varför är människan så pass blyg och tillbakadragen?

Tråkigt.
- – -

I Flen skyltar man med att hålan ligger ”111 kilometer från Stockholm”. Jag vet inte om man på något vis försöker tro att man är centralt placerat i detta avlånga land. Vi kan väl säga att de misslyckades med miiiiils avstånd.
- – -

Medan jag sitter i Flen är Tobbe i Paris.

Livet är bra orättvist.

Snyggt val av plats…

Sitter på tåget nu.

Jag köpte ”sista minuten” vilket betyder att man inte får någon fast sittplats. Satte mig på tåget i tid för att få en hygglig plats med bord, vilket jag också hittade. Lycka!

… i cirka tio sekunder …

Efter mig kommer ett par och sätter sig mitt emot mig. Det roliga är att när jag slänger ett getöga på dem så slår jag snabbt fast att det rör sig om antingen plugghästar eller eventuella datanördar som kommer att snacka om ämnen som ingår i detta.

Herrejävlar vad rätt jag fick.

De snackar W.o.w!

Ni vet… dataspelet som tagit över varenda liten datanördshjärna på den här planeten och printat in att det är mer verklighet inne i datorn än vad det är i verkliga livet.

Helt insane.

I ett läge som detta tackar jag verkligen tekniken att det finns musik.

Nu rullar tåget mot Eskilstuna.

Thank god it’s friday!

Har kommit igång bättre med videobloggandet på senare tid.

I går åkte håret av och i dag har det också kommit upp en snabbis. Håll utkik för att se det senaste i videobloggen som alltid ligger här till vänster om det senast skrivna inlägget.

Nu packar jag ryggsäcken och drar till Niklas tills på söndag. Min mini-pc åker naturligtvis med så att uppdateringen kommer förhoppningsvis att flyta på i samma tempo som tidigare.

Hur som helst, som jag sa i senaste videon:

Ha en toppenfredag, så hörs vi inom kort!

Videoblogg – Live

Hallå! Videobloggen kommer strax igång i detta fönster.

Dags för att göra någonting speciellt utseendemässigt.

När ni ser ”Live” klicka där för att hänga på.


Kolla hur det såg ut när jag rakade av mig håret i dag…

Lika som bär? Javisst!

God dag.

När jag åkte på LIF-kryssningen förra veckan såg jag en bild på en tjej som är så otroligt lik en vän till mig. Jag tog en bild och här nedan kan ni se resultatet då jag tog en bild på dem båda. Visst finns det vissa likheter?

Det känns som att om man skulle göra en retuscherad bild av Sara (till vänster) skulle resultatet bli tjejen på bilden till höger. Ögonen, håret men speciellt läpparna tycker jag är vad som drar sig i likhet till att börja med.

Vad säger ni?


Sara Sikströms look a like: Giorgio Armani-bruttan…

Säga vad du vill Sara.

Men här har du din dubbelgångare…

Juni, juli… september?

September är en väldigt speciell månad.

Det finns vissa saker man kan slå fast när denna månad har hittat oss igen. Vissa positiva, andra inte. De flesta är negativa. I alla fall om man innerst inne är en hederlig och trogen sommarmänniska som mig.

I September vet man att….

… Sommarens varma dagar är räknade.
Kanske kan du gå ute ett par-tre dagar utan en tjockare jacka under denna månad och inte frysa, men inte mer än så. Du kan helt enkelt redan nu ställa dig in på att maj, juni och juli i detta läget är oerhört långt borta.

… Oktober och november kommer som månaderna efter.
Tycka och säga vad man vill om att mysa framför teven och låta mörkret ligga stilla utanför fönstret, men dessa månaderna gillar jag inte. Det är verkligen mörkrets tid i detta land. Frågar ni mig skulle vi kunna hoppa till december direkt. Eller ja… vi kan väl teleportera oss till april medan vi ändå håller på.

… Eventuella semestrar tar slut. Bara de är väl ett stort minus?

… Sommarfläkten som stått i tv-rummet under hela sommaren flyttas ner i källaren. Vår lägenhet är nämligen så att den är varmast av alla under sommarens heta dagar och drar till sig som mest kyla under vintertid. Att den för ett par veckor sedan åkte ut ur lägenheten kändes som ett stort tecken på att sommaren är över.

Kanske ska vi ta några positiva tankar också…

… Hockeysäsongen kommer igång! Det absolut bästa med september.

… Eller näst bästa rättare sagt.
Min bror, Oskar, fyller år. Ja redan i morgon (fredag) blir hannio år gammal. Ett stort grattis från oss till dig älskade bror. Hoppas att du får en fantastisk födelsedag med massor av hårda presenter!

… Höstens alla färger.
Jag har ingenting emot september under de dagarna i början då allting är rött, gult och organget överallt under dagtid. Det är väldigt vackert måste jag säga. Speciellt när man går efter promenaderna här i Norrköping och har stora träd på båda sidorna längs hela vägen. Det finns nog ingen stad som är vackrare under de närmsta veckorna som vi har framför oss just nu.

… Dra utomlands!
En självklarhet för många. Älskar man värmen och inte är nöjd med den fantastiska sommaren som var, så är det nu man ska åka. Packa väskorna, ta en sista minuten och bara dra. Det finns fortfarande platser i denna värld som bär på 30-gradig hetta. Åk, bara åk!
- – -

Vad säger ni…

Vad är era positiva, respektive negativa, tankar med denna första höstmånad året 2010?

Nostalgi ska göra mig frisk

(00:47). God kväll.

Som jag avslöjade via min senaste videoblogg fanns det en risk till att bloggen kunde drabbas av tillfälligt avbrott under onsdagen. Så har det också blivit då jag legat med feber, halsont och dylikt under hela dagen.

Får om det blir bättre i morgon.
- – -

Nu ska jag fascineras av nostalgi då Miiua precis satt igång fantastiska klassikern, ”Mysteriet på Greveholm”. Del fyra har precis börjat så det gäller att hänga med från start. Jag kommer knappt ihåg någonting överhuvudtaget. Jag var sju år när denna gick på tv som julkalender så det kanske inte är speciellt konstigt att jag inte kommer ihåg så mycket.


Undra om det går att hyra in sig några nätter på detta slott?

Nu ska jag kolla på detta och sen blir det sömn.

Det kan jag behöva så att jag mår bättre under morgondagen. Jag blir verkligen otroligt rastlös av att bara ligga hemma. Jag vill träna, kunna gå ut och inte minst komma igång med pluggandet. Bara jobbigt att komma efter såhär i början.

Men framför allt: Bli klar med körkortet!
Det är verkligen på tiden. Full fart som gäller!

God natt. Hörs i morgon.

Snorskalle, it is

Jag har funderat över en grej.

När man är förkyld producerar kroppen en herrejävlar massa snor. Någonstans måste det här bevaras innan det snyts ut och jag har faktiskt kommit på var de gömmer sig innan de tar banan igenom näsan och ut.

I huvudet såklart!

Det finns helt enkelt ett svar på varför man alltid är förkyld och allmänhet trött och trög i skallen på samma gång nio gånger av tio. Sen hur kass uppkopplingen är till huvudet beror på hur pass förkyld man är.

Jag mår inge vidare med andra ord.

Få bort kladdet och starta min skalle, tack…
- – -

Videobloggen är uppdaterad, för er som missat det.

Hitta den till vänster om detta inlägg, om ni missat det också…

För vi blöder och svär…

(21:47). God kväll!

När vi var på kryssning förra veckan var det en lokalartist där som kallar sig ”Stiko-Per Larsson” som spelade. Jag hade själv ingen kamera med mig men lånade Niklas digitalkamera och tog några bilder som jag tänkte bjuda på här nedan.

Varsågoda.

Jag kan tänka mig att det är många av er läsare som rynkar på näsan och som inte alls har koll på vem denna ”Stiko” är. Jag tänkte hjälpa alla er som har Spotify lite på traven och ge er en lista med alla hans låtar.

Mina personliga favoriter är Amsterdam, Flyktsagor, Törneros och naturligtvis även ”Bröder” som handlar om hockeylaget Leksands IF som jag håller oerhört nära och varmt om hjärtat.

Klicka här för att ta del av hans beroendeframkallande stämma.

Ni kan även kolla på detta. Ett klipp från kryssningen. Här är det Stiko som spelar låten ”Bröder” som är bunden till Leksand. Alla fans som var med hänger på, samt spelaren i laget, Jesper Ollas, som kompar med gitarren på sidan av.

Det var ett fantastiskt ös.

Speciellt på spelning nummer två som var senare efter den i klippet ovan. Denna var vid 18:30 medan den senare var cirka 21:00. Då kan ni räkna ut med lilltån att den senare var bättre då folk hade tankat sig en aning.